Två sorters konst i Barcelona

Idag har vi tittat på två konstprojekt av väldigt olika slag. Det ena är högkulturellt och otvivelaktigt vackert medan det andra oftast inte förknippas med finrummen men däremot har ett budskap jag otvivelaktigt håller med om.

När vi började prata om att åka till Gibraltar var en av de första sakerna jag lade till på listan och var säker på att jag ville till Barcelona och Sagrada Familia.

Någon gång under första halvan av 1980-talet upptäckte jag The Alan Parsons Project. Ett av albumen som kom ut medan jag följde dem hette ”Gaudí” och innehöll bland annat låten ”La Sagrada Familia”. Först hade jag ingen aning om vad det var men kollade så småningom upp det och kom en fantastisk arkitekt på spåret. 1882 påbörjades bygget av Sagrada Familia under en annan arkitekt som tänkte sig det hela i nygotisk stil. När han avgick från projektet ett år senare tog Gaudí över och jobbade med det under resten av sitt liv, de senare åren på heltid. Han designade också om den ursprungliga planen helt till något mycket intressantare, en byggnad helt i sin egen stil. Eller för att vara noga: en byggnad i massor av olika stilar, beroende på vilket hörn av den man tittar på. Bygget håller fortfarande på för fullt men börjar i alla fall närma sig att bli klart så här ungefär 150 år efter byggstart.

Stilen på utsidan är varierad beroende på sida men en sammanfattning kanske kan vara ”more is more”. Det är utsmyckning överallt. Som kompensation är insidan väldigt ren och öppen i ett gigantiskt utrymme som känns lite som en skog eftersom pelarna som håller upp taket delar sig i flera grenar upptill. Det är också gott om målade fönster som släpper in ljus och målar olika sidor av insidan i olika färg.  

I källaren kan man titta in i byggverkstaden. 

Efter denna dos högkultur (och en lunch) gick vi vidare till ett museum om Banksy. Den som inte vet vem Banksy är är i gott sällskap för det är en pseudonym som fortfarande efter 20 års karriär är hemlig. Det är dock känt att han är graffitikonstnär och sannolikt från Bristol. Hans verk har oftast en distinkt stil i huvudsak i svartvitt med enstaka färgklickar och har ofta en satirisk udd riktad mot krig och förtryck.  

Några andra blandade bilder från dagen.