Hemma igen!

Vi började dagen med en promenad genom ett folktomt Karlstad. Enda stället där det var folk var på Stadshotellets uteservering där hotellgästerna fortfarande åt frukost. 

Vi tittade bland annat på en staty av Selma Lagerlöf och statyn med Sola i Karlstad. Trots att vi var i Karlstad så ville däremot inte solen på himlen riktigt komma fram. 

Ett senare stopp blev vid Sveafallen i Degerfors. Där ser man spår av isavsmältningen efter istiden. Där finns stora flyttblock och uppemot 200 jättegrytor.

Efter ett lunchstopp och ytterligare några snabbstopp så kom vi hem under eftermiddagen. Vi kan bara summera med att Norge (också) är väldigt vackert. Några besöksmål finns redan på listan för något kommande Norge-besök. 

Björn och älg

En stor del av dagen har det varit lite halvdisigt men ibland har det spruckit upp lite så att vi har sett fjäll långt borta med lite snö på.  

Vid dagens första stopp blev vi glatt överraskade. Det visade sig vara en blandning mellan en hembygdsgård och ett konstgalleri. Det var inte öppet men det fanns fina gamla hus och många djurstatyer att titta på. Konstnären verkade särskilt intresserad av björnar. Härliga statyer!

Vi är inte så mycket för kyrkor, men Norges största stavkyrka ville vi titta på. Den heter Heddal stavkyrka och är från 1200-talet. Den är dessutom den enda med tre torn. Själva kyrkan är bara 25 meter lång och 29 meter hög men sedan går det en svalgång runt kyrkan så den ser lite större ut. Ett riktigt stiligt bygge!

Ett senare stopp blev däremot en besvikelse. Cachen hette något om Unesco världsarv och på väg in i stan Notudden skyltades om världsarv. När vi parkerat och gick runt en sväng så såg vi inga spår av detta världsarv, förutom skyltar som skröt om det. Cachen visade oss till en gammal chefsbostad. Världsarvet handlade om industriminne av hur Hydro byggt upp en industri från ingenting, genom att bland annat utnyttja vattenkraft. Det verkade finnas mer att titta på några mil bort men dit åkte vi inte denna gång. En söt väggmålning som inte är Unesco-klassad får bli den enda bilden där ifrån. 

Eftersom vi planerar att komma hem i morgon så har vi kört på idag och är nu en bit in i Sverige. 

I går skyltades det om får överallt och det var får överallt. Idag har det skyltats om älg många gånger och vi har kommenterat att det inte stämmer för det kom ingen älg. Men i Sverige nu i kväll så kom älgen och trippade över vägen med sina långa ben. Det var mycket lite trafik och älgen var tillräckligt långt framför oss att det mest var imponerande att se den. Tyvärr var fotografen inte helt beredd!

Glad midsommar!

Preikestolen

Igår i regnet så nattparkerade vi bara 10 minuter från parkeringen för Preikestolen för att kunna vara på plats där hyfsat tidigt idag och det var ganska många bilar på parkeringen redan då. Strax före 9 var vi på väg upp mot Preikestolen och det dröjde inte länge innan vi mötte de första som var på väg tillbaka.

Det är en ganska tuff vandring på 4 km upp (och lika långt tillbaka). Vi insåg snart att det var smart att starta tidigt för det fyllde snabbt på med folk. På det här sättet slapp vi så många möten på uppvägen och kunde njuta där uppe innan de stora mängderna besökare kom. 

På vägen upp var det riktigt disigt så vi såg inget av någon utsikt eller ens vad som fanns bara en liten bit från stigen. När vi kommit ungefär halvvägs upp så började det spricka upp, så det blev perfekt!

Strax innan vi var framme stod en infotavla som sa att man inte fick sitta på kanten (skulle aldrig komma på tanken) och att man skulle hålla sina barn i säkerhet. Våra barn var 50 mil bort så det kändes ganska säkert. 

En av de häftigaste fikaplatserna vi provat!

Under eftermiddagen kändes det inte som att vi behövde gå så mycket mer så vi passade på att köra en bit. Vi körde Suleskarvegen som var otroligt vacker med berg, vatten, får, snöfläckar och magisk utsikt. Vägens högsta punkt var på 1052 meter över havet. Fåren var överallt, både vid sidan av vägen och på vägen. De flesta har ändå hyfsat trafikvett så att de flyttar på sig när det kommer en bil. 

En cache som vi valde ut slumpvis under vägen råkade ligga precis vid ett spinneri som sålde garn och fika. Vilken tur man kan ha! Kände och klämde lite på garnerna men vi köpte bara fika. 

Även platsen där vi åt mat i kväll fick godkänt som matplats! Tyvärr fick man inte stå där över natten så vi fick flytta oss till en annan nattplats. 

Långt under Horgefjorden

Idag började vi med att åka in till de centrala delarna av Stavanger. Inte helt lätt att hitta en parkering när stan dessutom var avspärrad på flera ställen på grund av vägbyggen. 

Just den del vi hamnade i fokuserade väldigt mycket på turisterna som kommer i horder med kryssningsfartyg. Det var gott om souvenirförsäljare. Just idag låg ett stort italienskt fartyg i hamnen. 

Stavanger stenkyrka som ligger nära hamnen var fin.

Efter de centrala delarna så åkte vi till en av Stavangers sevärdheter, Sverd i fjell. Kul konstverk, men inte var det så imponerande som antal turister antydde att det skulle vara. Turistbussar stannade precis bredvid så att alla kunde gå ur och fota sig med svärden. Svärden är ett minnesmärke till minne av slaget år 872 då Harald Hårfager enade Norge till ett rike. 

Under eftermiddagen kom regnvädret, precis som prognosen utlovat. Då lämnade vi Stavanger via Ryfylketunneln. Med en längd på 14,4 kilometer och ett största djup på 291 meter under havsnivån är Ryfylketunneln världens längsta och djupaste vägtunnel under vatten. Den öppnades för trafik 30 december 2019. Norrmännen är duktiga på att bygga tunnlar.

Vädret lockade inte till några större utsvävningar så vi parkerade tidigt för natten och tog det lugnt i bilen.

Får och Kvitsøy

Idag har vi fortsatt vår väg mot Stavanger. Den här biten var det mer odlingslandskap. Delar av vägen var det som en blandning mellan Småland och Öland; stenar, stenmurar, lite kargt men bitvis tydligen också den bördigaste delen av Norge. 

Vädret har varit lurigt. Det har sett varmt ut men blåst kallt. Vi började dagen med kortbyxor, övergick sedan till dunjacka och slutade med tunnare långärmad tröja. 

Idag har vi också sett mycket får. Ett av ställena vi stannade för att logga en cache var bredvid en fårhage. När vi klev ur bilen kom hela flocken springande och bräkande mot oss. För att logga cachen behövde vi kliva in i hagen på andra sidan vägen. Då visade det sig att fåren hade en liten tunnel under vägen så de kom glatt bräkande till oss på andra sidan. Lite besvikna vände de sedan om när vi inte hade något gott att bjuda på.

Lite besvikna blev även vi för vi lyckades inte logga cachen. Vi såg den, några meter upp i ett träd. Dock fanns inga grenar på rimlig höjd så det gick inte att klättra. Någon stege hade vi inte med oss. Eller tja, vi hade en i bilen men orkade inte gå tillbaka och hämta den och bära iväg med ut i hagen. Det fick bli en annan cache istället.

Vi avslutade dagen med en tur med båt ut till Norges minsta kommun, Kvitsøy. Den ligger en halvtimme med båt väster om Stavanger och har bara ungefär 220 bofasta hushåll. När vi försökte lista ut hur man bokar båtbiljetter lärde vi oss att det är gratis att ta färjan till ön, till och med om man vill ha bilen med. Vi nöjde oss dock med att promenera runt på ön ett tag. Den ser inte speciellt norsk ut med böljande låga kullar täckta av växtlighet (och får). 

Om några år är det tänkt att det ska gå att ta bilen till Kvitsøy istället. Bygge av en tunnel från Stavanger via Kvitsøy och vidare till norra sidan av fjorden pågår och kommer att hamna 390 meter under havet, så för att komma upp till ön på mitten kommer man att få åka en lång spiralbacke upp till ytan. Den nya tunneln kommer att bli världens djupaste och längsta biltunnel. 

Mellan vatten och fjäll

Idag har vi åkt på riktigt fina vägar. Vi har varit bättre på att undvika den stora E39 och i stället hamnat på vägar som ringlat fram mellan vattnet och fjällen. 

Det är som vanligt svårt att fota vyer så att de ser lika vackra ut som i verkligheten men vi har ändå gjort en del försök. 

På ett ställe längs vägen konstaterade vi att om man bara tittade på själva terrängen så kunde det lika gärna varit Rhendalen vi åkte genom. Då hade det varit färre granar och fler vinrankor på sluttningarna runt oss.

I Lyngdal har sherpas från Nepal byggt en stentrappa upp till en fin utsiktsplats. Det är inte trappa hela vägen,men de brantaste bitarna finns det ett slags trappsteg på. Väl uppe på 130 meter så hade man utsikt över två fjordar samtidigt. På toppen låg en liten stuga där man kunde sitta inne om vädret inte var lika skönt som idag. 

Eftermiddagsfikat tog vi bland sanddynerna utanför Farsund. Lite blåsigt men det gick bra att krypa ner bakom en dyn och få någorlunda lä. Vi hade tagit med oss efter-maten-kaffet som kokats på en parkering några kilometer bort för att få lite utsikt till fikat.

Framåt kvällen svängde vi av huvudvägen för att åka en bit på en ännu mindre väg vilket visade sig betyda att den visserligen var asfalterad men att mittlinje var meningslöst för det gick bara att åka åt ett håll i tagit i vilket fall. Det fanns mötesplatser här och där och var lite bredare när naturen tillät men ganska ofta var det bara att ta det lugnt och hoppas på att det inte skulle dyka upp någon som var på väg åt andra hållet. Med en bergknalle på ena sidan och vägräcke och sjö åt andra hållet så är det svårt att väja. Men visst, hade det varit Spanien hade det inte funnits något vägräcke...

Efter ett tag kom vi ner till kusten där vi siktat in oss på en rastplats som appen pekat ut åt oss. När vi kom dit visade det sig att det redan stod sju husbilar här varav fem var rätt stora men vi hittade utrymme åt oss också längs en kant. Ett tag senare kom ytterligare en husbil men den körde bara ett varv runt och åkte vidare så nu får det nog betraktas som fullt.

Camilla var nere och kände på vattnet som var nästan helt stilla i hela bukten och konstaterade att det var kallt.

På parkeringen fanns en infotavla som berättade lite om stenstranden och omgivningarna. Det här området har tydligen väldigt lite tidvatten eftersom tidvattenvågorna från två olika håll tar ut varandra här så att det inte blir någon effekt att tala om. Det var en effekt som jag inte visste om att den fanns.