Vi började dagen med att köra en småväg längs med kusten. Vår sovplats var vid havsnivå så även om vi inte kom så imponerande högt i total höjd så blev det en hel del slingrande och bra utsikter längs vägen. På ett ställe kunde man gå ner sista biten till vattnet igen så Camilla passade på att nästan bada. Det var som väntat kallt. Naturligtvis blev det även lite snäckor plockade innan vi kom därifrån.
Till lunchdags hade vi spanat in en så kallad earthcache som inte har någon burk utan visar upp något geologiskt fenomen istället, vid Punta Parda. Precis som i förrgår blev det resterna av en vulkan, denna från så där fem miljoner år sedan.
Här på en udde fanns även ett lager av sandsten som dels bildade skoj raukliknande formationer och dels hade fått små rum uthackade där det bott folk som arbetade med blötläggning av något slags gräs. Så vitt jag förstår handlar det om en process i stil med att röta lin, för att få tag i fibrer för slöjd.
När vi tittat på raukarna gick vi i strandkanten för att titta på vulkanresterna. Det visade sig att det som gällde var att ta av skorna och plaska i vattenkanten, ibland på sten och ibland i några centimeter vatten. Det viktigaste var att se upp för fläckarna av hala alger. På utsidan av udden fanns riktigt imponerande formationer som inte alls liknade hur udden såg ut in mot land.
 |
| Höjden här är 20-30 meter med rejält överhäng. |
 |
| Nästan hela vägen fanns dessa underliga eroderade formationer på marken. |
No comments:
Post a Comment