Klostret i Monserrat

Idag åkte vi till andra sidan av bergsmassivet Monserrat. 

Där ligger ett kloster högt uppe och med berget som fond. Ett spektakulärt läge som ger många turister.

Vi parkerade nedanför och tog bergbanan upp. Benen var lite trötta efter gårdagens klättring. 

En bergbana till, för den som vill ännu högre.

Det blev ändå en del gående där uppe mellan klostret och några olika utsiktspunkter. Även om det var en del upp och ner så var det på välpreparerad stig. 

Någon gång under mitten av 1800-talet började det hållas marknad uppe vid klostret i Montserrat dit kvinnorna i byarna runt omkring gick två timmar upp med sina varor och sedan två timmar ner igen efteråt. Varje dag.

Här sålde de bland annat en sorts lokal färskost, mató. Privilegiet att få sälja på marknaden tillföll endast vissa personer i vissa familjer och går i arv. I mitten av förra århundradet fanns ett 50-tal stånd på marknaden. Idag finns sju kvar som upprätthåller traditionen, och de måste göra det kontinuerligt för att få ha sin plats kvar. 

Osten serverades med honung på. Den påminde mer om svensk ostkaka än getost. Gott i alla fall!

Som avslutning på besöket i Montserrat besökte vi det lilla museet om bergbanan som låg precis vid den nedre stationen. Banan öppnade ursprungligen 1882 (då naturligtvis ångdriven) och körde sedan fram till 1957 då den lades ner. En nystart började planeras under slutet på 1980-talet och den nya banan som vi åkte med togs så småningom i drift 2003. 

Väderprognosen för de närmaste dagarna ser ganska trist ut så vi tar det kanske lugnt ett tag och hoppas på uppehåll, eller om det uteblir läser ut en bok, stickar eller löser korsord. Man måste inte bestiga berg varje dag.

Just nu har vi tagit oss till staden Vic. Eftersom solen fortfarande var ute när vi kom hit så tog vi en kort cykeltur i centrum innan kvällsmat. Vem vet hur vädret är imorgon? Eller så är det det vi vet…

Bergsgetter i Montserrat

Dagens plan var att gå en vandringsslinga i de lite udda bergen vid Montserrat. Längs vägen kunde vi även logga den äldsta geocachen i Spanien. Enligt kartan är slingan ungefär fyra kilometer. 

I början var det en bred vandringsled med känsla av grusväg, även om den stadigt lutade uppför. Så småningom skulle vi svänga av från den större leden till en mindre stig som klättrare använder för att komma till de intressanta klipporna. Ibland slingrade den fram i skogen som växer mellan topparna och ibland gick den i bergsskrevor, och fortfarande stadigt uppåt. 

På några ställen längs leden fanns det rep med lagom utplacerade knutar att använda som hjälpmedel för att ta sig uppför eller nedför ett par branta passager. Lättgånget var det ju inte men vi tog oss stadigt framåt. 

Geocachens alla loggböcker från 2001 till idag fanns kvar. 

Precis när vi skulle kliva av stigen och gå de sista tio metrarna till geocachen så upptäckte vi att några bergsgetter stod och tittade på oss från en klipp ett par meter över våra huvuden. De verkade inte alls brydda av att vi stod mindre än fem meter bort (ner). 

Efter att ha skrivit in oss i geocachen gick vi till den närbelägna  utsiktsplatsen och åt lunch innan vi fortsatte framåt i hopp om att andra halvan av slingan skulle vara lättare än första halvan. Det visade sig vara sant, om än inte med någon större marginal. På ett ställe hade inte varit så dumt med ytterligare ett hjälprep men vi kom ner i alla fall.

Vid en stigkorsning på vägen ner hittade vi en skylt som berättade att stigen vi just gått var en ”tekniskt svår rutt”. Det fick man inte reda på när man klev på den från andra hållet…

Montserrat

Idag blir det ett kort inlägg eftersom täckningen här uppe i bergen är ganska tveksam.

På förra resan för två år sedan åkte vi motorvägen förbi bergsmassivet Montserrat. Det såg så inbjudande ut men vi var inte pålästa och det passade inte in i schemat. Denna gången är vi pålästa och har planerat in det. 

Idag har vi preppat genom att fylla och tömma bilen innan vi lämnade Cervera. Vi har också bunkrat upp med lite mer mat. 

Första gången vi tar till kilarna!

Nu har vi parkerat uppe i bergen och gått en liten kvällstur för att titta på närmsta omgivningen. En längre vandring blir det i morgon, med sikte på Spaniens äldsta cache. 

Upp och ner i Cervera

Idag har vi rört oss runt och i Cervera. Vädret har varit ganska kyligt med bara runt nio grader.

Som många andra spanska städer så ligger den på en kulle så det blir en del upp och ner. Lägsta växeln på cykeln är användbar och ibland räcker inte ens det.

När vi stod utanför stan och tittade på en glada som seglade över kullarna så kom plötsligt någonting mycket större flygande. Det var en gam. Imponerande stor, en helt annan storleksklass än de ”vanliga” rovfåglarna. Svårt att fota flygande fåglar så gam-bilden är lånad från Wikipedia. Kanske inte rätt sorts gam, men lika imponerande.

Det var dagens fågelupplevelse. Igår stod en stork på åkern precis bredvid vägen (första på den här resan). Den var också imponerande på sitt sätt.

I Sverige har det varit Vasaloppet idag. Här i Cervera har det varit marschen Segarraslotten. Den marknadsförs som ett sätt att uppleva slotten i området.

Det är en runda på 37 eller 54 km som folk verkar gå eller springa. De startade vid sju i morse. Efter lunch såg vi många löparklädda ta sig den sista biten mot målet i den gamla universitetsbyggnaden. Nu, strax innan vi kröp in i bilen igen så var det vandrarna som gick mot mål.

Nu sover vi en natt till på Cerveras ställplats ihop med rätt många fler husbilar. Det konstiga är att de flesta husbilarna här är spanska. Åker de runt i norra Spanien nu? Och var är alla tyskarna?

Karneval i Cervera

På förmiddagen tog vi det väldigt lugnt och hängde kvar i Nulles. Vi gjorde bara en liten tur med cyklarna för att logga en cache någon kilometer utanför andra sidan av byn. Där var det fin utsikt över byn och omgivningarna.

Mandelträdens blommor är på upphällningen och rosmarinen börjar blomma.

Efter lunch rullade vi från den lilla byn Nulles som vi nästan lärt oss att hitta i. Större än så var den inte (541 invånare enligt Wikipedia).

På små slingriga vägar körde vi till Cervera. Cervera har en ställplats i utkanten av stan. När vi körde genom stan stod det poliser i flera korsningar. Sista polisen satte upp en avspärrning bakom oss när vi passerade en korsning. Nu blev vi nyfikna och googlade när vi parkerat. Det visade sig vara en karneval som började precis nu. Vi tog cyklarna tillbaka för att titta. 

Det gick att följa karnevalen baklänges via konfettispåren. 

Det var inte så väldigt många ekipage i karnevalståget men de var ganska ambitiösa och ganska många av dem hade barn med i besättningen. 

Vi insåg när vi kom fram mot kvällens ställplats att vi varit här förut även om vi inte sovit här. Antagligen stannade vi här och tömde toan eller fyllde på vatten förra resan.