Torcal de Antequera

Idag har vi förflyttar oss netto några kilometer från förra sovplatsen till nuvarande. Under dagen var vi dock ett par mil bort i Torcal de Antequera (som visade sig vara ett UNESCO-världsarv också). Det är ett område mitt uppe i bergen som ser ut som att det skulle vara jättestora raukar, fast det hela är bildat av kemisk erosion från regnvatten, inte av vågerosion. 

Förutom en massa mystiska stenar fick vi även se en massa iberiska stenbockar som gick runt högre upp på klipporna och lugnt låg och slappade på en klipphylla kanske tjugo meter från stigen där alla gick. Vi såg även ett antal gåsgamar kretsa över området, och för den delen lämningar av de djur som levde här på den tiden det här var havsbotten (nu är området 1200 meter över havsytan). 

Antequera

Förmiddagspromenad i Ronda. Kring bron, som vi idag var uppepå, var det gott om turister. In på sidogator där vi hade några cacheärenden var det lugnt och vi fick se några andra delar av denna mysiga stad.

På eftermiddagen körde vi till Antequera. Då stötte vi på en man som hittat ett perfekt ställe vid en rondell för att sälja frukt och grönsaker. Vi handlade på oss ett ordentligt lager med apelsiner, avokado, bifftomater och några mango. 

I Antequera fanns en ologgad geocache som legat i över en vecka. Det händer inte hemma, men tydligen här. Från parkeringen var det 700 meter fågelvägen. Vägen var början på en 22,4 km vandringsled. Leden började brant uppåt men övergick så småningom till bara uppför.  Det var fint att gå och fantastisk utsikt ner över stan som omges av höga berg. Cachen hittade vi och loggade därmed vår tredje FTF på resan, utan att egentligen försöka så mycket.

Sakta mot Ronda

I natt var det väldigt blåsigt och värre skulle det bli i vissa delar av södra Spanien. Därför ville vi åka en liten bit in i landet. Det passade också bra att vila benen efter gårdagens alla trappor.

Vi började förmiddagen med att bara åka några kilometer för att handla mat och tömma toan. Efter lunch körde vi vidare mot Ronda. Det gick uppför, uppför och uppför. Inte brant och bra väg men vägen snirklade sig upp till ungefär 1000 meter över havet. Fantastisk utsikt över gröna kullar, stora kullar. Det var ingen väg att köra fort på och vi stannade flera gånger och tittade på utsikten, och loggade några cacher vid utsiktsplatserna.

Staden Ronda delas av en 120 meter djup ravin. Över ravinen finns tre broar där Puerto Nuevo (Nya bron) är den mest kända. Vi åkte och tittade på den bron innan vi letade upp en nattplats. 

Resten av Ronda tar vi i morgon, förutom ett snabbt cachestopp i en rondell.

Ovanpå och inuti gibraltarklippan

När vi började prata om den här resan så handlade det om att åka till Gibraltar och sedan har diverse annat tillkommit längs vägen. I någon mening kom vi ju fram igår i och med att vi då åkte ett varv runt klippan. Det är ju dock klippan i sig som är det väsentliga och inte minst dess invånare i form av ungefär 300 makaker (de enda vilda aporna i Europa) och detta har vi tagit oss an idag  

Vi började med att cykla in till staden Gibraltar och redan det är lite av ett äventyr eftersom cykelbanan inte är uppfunnen här. Rätt ofta inte trottoaren heller. Den som vill komma från A till B får rätt ofta ge sig ut i en rondell för att komma till rätt ställe. Man får också räkna med att det går rätt mycket upp och ner i trafiken, speciellt till fots för då är det ofta trappor som gäller. 

Idag var tanken att vi skulle upp på berget och vi räknade därför med en massa höjdmeter, speciellt eftersom vi inte var så frestade av linbanan som går att åka upp till toppen. Brant som sjutton och över tio sekundmeter blåst idag så vi valde att gå. Det blev en hel del trappor.

Och ändå var det en hel del trappor kvar.

I princip hela klippan är naturreservat som kräver inträde och bara några meter efter att vi betalat det såg vi våra första apor. När vi kom längre upp blev de vanligare, även om de i princip håller sig runt några specifika ställen. Aporna är nominellt vilda men bryr sig inte ett skvatt om att man går förbi dem en halvmeter bort. Om de inte får för sig att du har mat, för då kommer de (fast det är böter på att mata dem). Den som inte passar sig kan få en apa på ryggen eller bli av med löst hängande prylar.

Så småningom kom vi upp till toppen och fick oss en välförtjänt matbit.

Matutsikt.

Topputsikt norrut…

… och söderut.

Jag hade noterat innan att en av cacherna på klippan hette S:t Michael’s Cave men inte tänkt mer på det utan trodde att det var en liten grotta på ett par meter. Det visade sig att den var rätt mycket mer imponerande än så. Grottan är 62 meter lång och har varit väl känd i alla tider. Så pass länge att det hittats både en skål från yngre stenåldern och grottmålningar som är 15000-20000 år gamla. Eftersom det hittats rester av neandertalare på Gibraltar kanske rent av de kände till grottan. 

Framme i Gibraltar

Hela den här resan började med idén att köra till Gibraltar. Det kändes lockande, tydligt, lite lagom utmanande och genomförbart. Under planerandet och under resan så har det blivit så mycket mer än bara en resa till Gibraltar, samtidigt känns det mycket som att ha lyckats nu när vi kommit hit!

Idag parkerade vi bilen med Gibraltarklippan i bakgrunden. Sedan tog vi cyklarna till Gibraltar. Vägarna i Gibraltar är inte anpassade för husbil. Kanske inte heller optimala för cykel, men med cykel går det alltid att gå en bit på trottoaren. Ibland gick vi för att vägen var så tight, ibland för att det var för brant uppåt och ibland för att det var för brant nedåt.

Vi cyklade runt klippan. Det är inte så långt som det låter då landet är ungefär 5x2 km. I ena änden ligger Spanien, i andra änden en fyr.

Även idag gick det att se Afrika på andra sidan gibraltarsundet men det syns inte mycket av det på den gråmulna fyrbilden. Med tanke på att väderprognosen utlovat rejält regn hela dagen så hade vi riktigt bra väder fram till 17-tiden när det började regna ordentligt. Nu sitter vi i husbilen i Spanien och torkar kläderna inför ett nytt besök i Gibraltar i morgon, denna gång för att gå upp på klippan. 

Marocko

Idag lämnade vi husbilen i Spanien och tog en båt till Tanger i Marocko över dagen. Första besöket i Afrika!

Vi gjorde sällskap hela dagen med det brittiska paret som vi träffade i Portugal för snart en vecka sedan. Trevligt att turista och geocacha ihop.

Runt hamnen i Tanger är det förstås väldigt anpassat till att ta emot turister, men gamla stan Medina kändes ändå genuin.

I Medina, inne i en butik fanns en geocache. Försäljaren tyckte att det var roligt med besök och tog fram hattar som han tyckte vi kunde fotografera oss med. Butiken var proppfull med handgjort porslin och lädersaker. Vi köpte var sin mugg, men det fanns mycket fint.

Babá café skröt med att de hade Medinas godaste kaffe. Det är svårt att veta men gott var det i alla fall och mysigt att krypa in i ett inrökt café med utsikt över hustaken. 

På stranden låg kamelerna och väntade på bättre tider med fler turister.

Slut på Europa

Vi började dagen med att köra från Sevilla till Tarifa (med ett par korta stopp för geocacher och toatömning längs vägen). Vi har parkerat nere vid hamnen i Tarifa och om vi går till andra sidan kvarteret så kan vi se Afrika. 

Tarifa är även den punkt där Atlanten (bakom Camilla) och Medelhavet (bakom Hans) möts, så det är lite som Skagen. ;) Det är även den punkt på det kontinentala Europa som är längst söderut.

Eftermiddagens underhållning var att titta på ett gäng som kitesurfade på atlantstranden.