Ovanpå och inuti gibraltarklippan

När vi började prata om den här resan så handlade det om att åka till Gibraltar och sedan har diverse annat tillkommit längs vägen. I någon mening kom vi ju fram igår i och med att vi då åkte ett varv runt klippan. Det är ju dock klippan i sig som är det väsentliga och inte minst dess invånare i form av ungefär 300 makaker (de enda vilda aporna i Europa) och detta har vi tagit oss an idag  

Vi började med att cykla in till staden Gibraltar och redan det är lite av ett äventyr eftersom cykelbanan inte är uppfunnen här. Rätt ofta inte trottoaren heller. Den som vill komma från A till B får rätt ofta ge sig ut i en rondell för att komma till rätt ställe. Man får också räkna med att det går rätt mycket upp och ner i trafiken, speciellt till fots för då är det ofta trappor som gäller. 

Idag var tanken att vi skulle upp på berget och vi räknade därför med en massa höjdmeter, speciellt eftersom vi inte var så frestade av linbanan som går att åka upp till toppen. Brant som sjutton och över tio sekundmeter blåst idag så vi valde att gå. Det blev en hel del trappor.

Och ändå var det en hel del trappor kvar.

I princip hela klippan är naturreservat som kräver inträde och bara några meter efter att vi betalat det såg vi våra första apor. När vi kom längre upp blev de vanligare, även om de i princip håller sig runt några specifika ställen. Aporna är nominellt vilda men bryr sig inte ett skvatt om att man går förbi dem en halvmeter bort. Om de inte får för sig att du har mat, för då kommer de (fast det är böter på att mata dem). Den som inte passar sig kan få en apa på ryggen eller bli av med löst hängande prylar.

Så småningom kom vi upp till toppen och fick oss en välförtjänt matbit.

Matutsikt.

Topputsikt norrut…

… och söderut.

Jag hade noterat innan att en av cacherna på klippan hette S:t Michael’s Cave men inte tänkt mer på det utan trodde att det var en liten grotta på ett par meter. Det visade sig att den var rätt mycket mer imponerande än så. Grottan är 62 meter lång och har varit väl känd i alla tider. Så pass länge att det hittats både en skål från yngre stenåldern och grottmålningar som är 15000-20000 år gamla. Eftersom det hittats rester av neandertalare på Gibraltar kanske rent av de kände till grottan.