Gruva, station och båthiss

Idag vaknade vi upp intill en gammal blygruva, i staden Plombière precis innanför belgiska gränsen.

Vi började dagen med en promenad i gruvområdet. Efter det åkte vi ett par kilometer för att titta på en gammal nedlagd station. I förhållande till den ganska lilla orten den låg i verkade den väldigt stor. Numer tjänar den bara som underlag för graffitimålare.

Det har regnat och blåst resten av dagen så det har bara blivit kortare stopp. I en liten by i Belgien parkerade vi och gick några hundra meter till en cache vid en liten utsiktsplats. På vägen dit möttes vi av en glad hund.

Den såg lite oproportionerlig ut sådär som en valp. Den var i höjd med en labrador fast betydligt kraftigare, så det kändes inte som en valp heller. Glad var den i alla fall. Den följde med oss till cachen och sedan tillbaka till bilen (flera hundra meter). Den såg lite besviken ut när den inte fick följa med in i bilen. När vi åkte försökte den springa efter bilen men fick snart ge upp.

Ingenjörskonst är kul så när C hittade en båthiss på kartan så behövde det ju undersökas. Båtliften i Strépy-Thieu är 102 meter hög. Den högsta i världen fram till 2015 när Kina byggde en högre. Det fanns ett besökscenter som inte öppnade förrän i slutet på februari. Början på januari är väl inte den tid på året med mest turister. 

I närheten fanns även fyra äldre, mindre hissar som använde hydraulik och som även visade sig vara ett UNESCO-världsarv i kraft av att vara de enda kvarvarande i världen av sin typ som dessutom är i bruk.

Som avslutning på dagen ville vi logga en cache i en kommun i Frankrike som vi inte varit i tidigare. Medan H körde spanade C in en cache som legat ute i flera dagar utan att någon hittat den, det vill säga First To Find-chans. Vi parkerade på platsen och tittade ingående på det lilla träd (komplett med död kråka en bit upp i grenverket...) som fanns där koordinaterna pekade. Någon cache hittade vi däremot inte så vi läste igenom beskrivningen av cachen en gång till (med viss hjälp av Google Translate) för att se om det fanns några ledtrådar. Det gjorde det egentligen inte men vi tog en titt till på trädet ändå. Efter ett tag fick H fingrarna på en liten rackare till burk och vi kunde alltså skriva in oss som första besökare här, vilket är första gången vi lyckas med i Frankrike.