Cykling runt San Janvier

Idag började vi med att köra ett par mil till San Jaiver. Där har vi haft en skön dag utmed vattenkanten.

Vi började med att cykla ut på den nästan 3 km långa tarmen mellan Mar Menor och Medelhavet. Det började som en lite bredare gång- och cykelväg som efter någon kilometer smalnade av till bara några få meter mellan vattnen.

Mar Menor är en insjö, avstängd från Medelhavet med bara denna smala sandrev. Det har gjort att vattnet där är saltare än Döda havet.

Efter att ha kommit (nästan) längst ut var det bara att vända och cykla tillbaka i ordentlig motvind. 

Längst in tittade vi på en avspärrad bassäng där man gärna få ta sig ett gyttjebad. Det ska vara nyttigt på en massa sätt. Jag nöjde mig med att känna på gyttjan med handen.

Lite här och där stod det flamingos. Mest såg man två ben och en hals med en klump ovanpå. En flamingo verkar leva största delen av sitt liv med huvudet under vattnet.

Bilen stod parkerad precis vid strandpromenaden så vi parkerade cyklarna en stund och satt och läste på stranden intill bilen. Där var det någorlunda lä och temperaturen hade stigit så det var riktigt skönt.

En bulgursallad till lunch och sedan tog vi cyklarna åt andra hållet utmed stranden.

En av eftermiddagens cacher var en multicache där vi besökte ett antal stationer för att få information för att sedan kunna räkna fram var själva burken fanns. Att hitta informationen gick bra. Vi stannade på ett fik för en kaffe och kaka och räknade och konstaterade att burken skulle ligga precis på vägen tillbaka till bilen. Perfekt!

När vi kom fram till platsen letade vi efter en nyckelgömma som skulle innehålla en nyckel som behövdes för att komma in i själva burken (som vi också behövde hitta). Efter lite irrande hit och dit på ett gathörn hittade vi varken eller.  Till slut insåg jag att cachen talade en del om cykling och precis intill där vi letade fanns en cykelaffär. Och minsann, precis innanför dörren satt den eftersökta nyckelgömman! När jag skulle öppna den konstaterade ägaren att själva cachen tyvärr var förstörd men att loggboken fanns kvar så att vi kunde signera den på plats i affären. Efter det fick vi en trevlig pratstund med cacheägaren både om geocacher och annat. Som inflyttad från Wales var han mycket lättare att prata med än de flesta andra affärsinnehavare här i trakten.

Det kändes inte bra att sova utmed vägen där vi stod så vi rullade några kilometer till lämpligare ställe. På vägen gjorde vi ett stopp och tittade på saliner (saltbassänger) och fler flamingos.