Alcázar och resterna från världsutställningen 1992

Sevilla hela dagen! 

Vi klev upp tidigt (för att vara semester) för att vara på plats vid Alcázar när de öppnade. När vi kom dit var där redan lång kö, men det gick bra att komma in när de väl öppnade.

Alcázar är det kungliga slottet i Sevilla, klassat som världsarv. Palatset används av den kungliga familjen när de besöker Sevilla. Det är ett imponerande bygge från 1200-1300-talet i morisk stil med otroliga utsmyckningar och en tillhörande stor trädgård.

I trädgården gick påfåglar och i träden flög gröna papegojor.

Efter att ha tittat på all denna prakt några timmar så kom vi ut i ett Sevilla där alla turister vaknat. Det rörde sig mycket folk kring Alcázar och Sevillas katedral. Det fanns förstås några cacher att lösa också. Efter detta var vi hungriga och letade upp en restaurang som serverade paella.

Sevilla hade ju en omtalad världsutställning 1992. Ett stort område byggdes med stora spektakulära mässhallar. Tanken var att området sedan skulle göras om till Sevillas ”Silicon valley”, men det kom en lågkonjunktur så mycket av byggnaderna blev stående. Det är en märklig känsla i hela området med futuristiska, pampiga, stora byggnader och monument. Det är stora ytor där det säkert kryllade av mässbesökare, men allt ser gammalt ut. Området börjar ändå återhämta sig i vissa delar.

Moasikmönster på marken framför ett märkligt hus som var Turkiets paviljong. Nu är ingången spärrad och huset förfaller.

I området fanns en serie cacher som pekade ut en del av länders paviljonger. När vi letade efter cacherna råkade vi komma in i ett Andalusiskt kulturcenter där det pågick musikfestival. Området var avspärrat så de cacherna gick inte att komma till.